16.

Ja jag har ju då fått uppleva mobbing själv i sexan. Vi var alltid ett gäng tjejer som höll ihop, fyra stycken. Två av dem var mina bästa vänner, och den tredje var jag lite sådär halvbra vän med. Vi hittade på saker tillsammans och var med varandra enskilt, hade jättekul.
Efter någon månad började jag märka att de andra liksom frös ut mig. Det var svårt att skilja på om det bara var jag som inbillade mig eller inte, eller om de där småsakerna de gjorde mot mig faktiskt var med mening. De gjorde saker tillsammans utan att höra av sig till mig, valde bort mig, gick iväg utan mig i skolan och viskade och kollade på mig. Planerade saker med varandra och pratade skit om mig bakom ryggen på mig. Var otrevliga och visade tydligt att de inte tyckte om mig. Jag förstod ingenting, vad var problemet? Två av dem var ju mina bästa vänner. Det slutade med ett jättestort bråk jag hade med bästavän #1, sen hörde inte nån av dem av sig på hela sommaren.
jag kände mig otroligt ensam hela den sommaren och det enda jag hörde av dem var anonyma, kränkande kommentarer på min blogg. Jag hittade nya vänner under den tiden som betydde jättemycket för mig, och blev tillsammans med min första kille. Men hålet efter mina bästa vänner var stort. Inte förrän fyra månader senare löste sig det mesta, men det stora hela ledde till att jag förlorade en bästa vän, och tappade kontaken med den tredje vännen. Blev dock ännu närmare vän med min allra bästa vän då vi lärde oss att hantera konflikter och prata ut.
Utfrysning är det värsta som finns och den svåraste formen av mobbing, eftersom att den inte riktigt syns och lätt kan pratas bort eller tas för inbillning.

Mobbning är hemskt. Mobbning är när en/flera person/er säger och skriver elaka saker om och om igen till en stackars individ. Mobbning är, tror jag, osäkerhet hos mobbaren, avundsjuka kanske? Mobbning kan vara skratt, ord och blickar. Och det gör mig ledsen att det är så vanligt.

Mobbing för mig har varit den tysta sorten. Den när man blir utfryst, aldrig medbjuden, alltid illa pratad om bakom ryggen, får motbjudande blickar och inga svar när man själv tar kontakt. Jag förstod det inte från början, att det var just mobbing det handlade om. Jag hade sagt upp kontakten med en vän efter att hon kallat mig hora/slyna/slampa öppet (och inte på skoj). Men efter ett tag kände jag hur allt fler började ta avstånd och ett tag kände jag mig bara som andrahandsvalet. Det kändes jobbigt, men jag accepterade det. Tills jag fick reda på vad de sa om mig och tills jag förstod att de frös ut mig. Det är mobbing för mig, eftersom det är vad jag själv varit med om. Jag är dock inte säker på om de själva fattar att det är just mobbing de håller på med eftersom de anser att det är mitt eget fel och att jag har mig själv att skylla för att de beter sig som de gör mot mig.

Det finns ju såklart andra sorters mobbing också, de när man utsätts för fysisk våld och glåpord osv. Men jag har svårt för att prata om just den slags mobbing eftersom jag själv inte varit med om det.

Hoppas det var till hjälp!

För mig är mobbing när man har ett öknamn man inte tycker om, blir retad, slagen, utfryst, om man har ett visst utseende osv.
Det är svårt att beskriva...

Jag minns själv hur det var från 6årsgruppen upp till 5an. De försöker fortfarande trycka ner mig. Men jag har blivit starkare. Så jag bryr mig inte så mycket längre.